Tiden går...

Min kära stora J har jag inte pratat med sen igår, men jag antar att det faktum att han inte hört av sig betyder att han har det bra på basketlägret. Vill ju inte ringa och kolla läget hela tiden, man kan lätt betraktas som en pinsam morsa om man visar att man bryr sig för mycket...
Stora A tycker ibland att jag ringer och tjatar lite väl ofta, bara för att fråga var han är eller om han ska komma hem och äta, men jag jobbar på att ge honom lite större frihet.
Jag minns hur det var att vara 16 och i mitt tycke -då- var jag ju vuxen.
Såklart. ;)

Pratade med en gammal klasskompis idag som jag inte pratat med på flera år, och hon häpnade över att jag hade så stora barn, och det slog mig igen då också - som det så ofta gör - att dom är ju snart vuxna på riktigt...
14 och 16...
Herregud, när hände det??

Jag är ju inte mycket äldre själv...?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0