Livet hemmavid...

Den tiden är förbi när jag kunde känna mig trygg över att mina små lövlingar var samlade i tryggt förvar på samma plats och jag utan problem kunde räkna in dom alla tre i mitt synfält.
Numera befinner dom sig inte långa stunder på samma plats, och om jag får frågan vad mina barn gör för tillfället så ska jag vara glad om jag vet var en av dom håller hus....

Ikväll har jag lånat in en extra pojke och han och lilla J gäspade ikapp strax före kl 22 och det var ingen konst att få dom att borsta tänderna och krypa ner i varsin lopplåda.
Stora J ringde strax efteråt och ville bli hämtad hos en kompis. Han är hemskt stor och tuff men inte när han ska gå hem på kvällarna, då vimlar hans värld av fula gubbar och hemska psycon och då är det ganska skönt att kunna ringa sin mamma.
Stora A och hans kompis har inte gjort många knop under eftermiddagen men likt vampyrer vaknar dom till liv ungefär samtidigt som övriga i familjerna börjar gäspa och släcka lampor.
Det är halloweenpartaj på stan och dom räknar inte med att komma hem förän efter 1 inatt.

Och här sitter jag och nästan längtar tillbaka till när dom var små och man hade sin egen stund på kvällen när alla tre låg i sina sängar och sov...