Livet hemmavid...

Det finns inte så mycket att skriva om när hela ens värld den senaste veckan har decimerats till soffan och tv´n och utflykterna inte sträcker sig längre än till köket eller på sin höjd brevlådan.

Jag har varit hemma i en vecka nu och behövde ett sjukintyg för att slippa infinna mig på jobbet imorgon så jag ringde vårdcentralen och fick en tid nu på eftermiddagen.
Jag är ingen flitig besökare på vårt lilla sjukhus, dom hinner byta både telefonnummer, rutiner och läkare mellan gångerna, så det var ett litet företag bara att ringa och få en tid.

Först fick jag vänta en bra stund i telefonkö och sen kopplades jag fram till en mycket trevlig sköterska. Efter att jag berättat precis hur jag mår, inklusive alla charmiga detaljer som ingår när man är sjuk, så utbrister hon; "meeeen, det är ju duuuuu, guuuud va roligt, vi käääääner ju varann..."
Altså, Hallå!?? Är det inte meningen att man ska vara lite diskret när man har ett sånt jobb??
Tänk om man ringer för att boka tid för ett riktigt penibelt besvär och man mitt i sin utläggning om ändtarmsbölder eller vad det nu må vara får höra "men nuuuu vet jag ju vem du är, kommer du ihåg mig? guuuud va länge sen!!!"

*suck* den lilla lilla staden i ett nötskal....

Jag hade inte svininfluensan i alla fall och det var ju skönt att höra!