Minns...
Nu har jag varit på kyrkogården och tänt ljus för min farmor och farfar. Det blir inte att jag åker dit så ofta, det är mest inför stora helger som jul och allhelgona, och varje gång slås jag av hur mycket jag faktiskt saknar dom. Det var min farfar som alltid höll tal på födelsedagar och andra högtidliga tillfällen och min farmor kunde skapa fest av vilket kafferep som helst med sitt skratt och sitt oändliga tålamod med oss barnbarn.
Det blir liksom inte helg på samma sätt längre när dom inte är med.
Jag tände ett ljus för M också och vid hennes grav sitter en liten pokemon och påminner om hur saknad hon är av sina barn. Dagen när hon begravdes så var naturen i sitt allra vackraste. Det var strax före skolavslutningen, solen sken och hela kyrkogården doftade av blommande hägg, idag låg det blöta höstlöv runt gravstenen och trots att klockan inte var mer än halv fyra så var det nästan skymning ute.
Som en påminnelse om att allting fortsätter trots att människor dör.
Det lyste så fint på kyrkogården och jag tänder ett litet ljus här också.
Och minns dom som inte finns längre.
Det blir liksom inte helg på samma sätt längre när dom inte är med.
Jag tände ett ljus för M också och vid hennes grav sitter en liten pokemon och påminner om hur saknad hon är av sina barn. Dagen när hon begravdes så var naturen i sitt allra vackraste. Det var strax före skolavslutningen, solen sken och hela kyrkogården doftade av blommande hägg, idag låg det blöta höstlöv runt gravstenen och trots att klockan inte var mer än halv fyra så var det nästan skymning ute.
Som en påminnelse om att allting fortsätter trots att människor dör.
Det lyste så fint på kyrkogården och jag tänder ett litet ljus här också.
Och minns dom som inte finns längre.
Kommentarer
Trackback
