Minnen och vänner
L var min allra bästa vän när vi växte upp. Vi bodde grannar i ett villakvarter med bara en syrénhäck mellan våra hus, och när vi inte sov över hos varann så satt vi i våra fönster och ropade till varann över syrénhäcken och äppelträden. Ni vet hur det lätt blir med barndomsminnen - somrarna var alltid varma, man badade och fiskade varje dag och sommarloven varade i hundra veckor - man kommer liksom bara ihåg det som var positivt. Vi kunde vara osams som fan emellanåt, men för det mesta hade vi vansinning roligt, och det är liksom bara det som betyder något när man tänker tillbaka.
För några veckor sedan blev vi kompsar på Facebook (jag har ändrat mig där, tycker att Fb är fantastiskt!!) och idag bjöd hon mig på fika, och det känns inte alls som att det faktiskt är nästan tjugo år sedan vi satt sådär och pratade sist.....
Vad lustigt det är med människor, hur endel liksom tappas bort efter vägen och en och annan faktiskt dyker upp i ens liv igen.
*
Idag tror jag inte att det blir någon trappslipning, har haft fullt upp med fika, minnen och moppe-fix, och klockan börjar bli lite mycket för att underhålla grannarna med oljudet.
Förresten, ingen som råkat snubbla över ett par fotbollsdojjor - 44?
Bara kollar....
(det är inte jag som ska ha dom, men det fattar ni va...?) :-)
För några veckor sedan blev vi kompsar på Facebook (jag har ändrat mig där, tycker att Fb är fantastiskt!!) och idag bjöd hon mig på fika, och det känns inte alls som att det faktiskt är nästan tjugo år sedan vi satt sådär och pratade sist.....
Vad lustigt det är med människor, hur endel liksom tappas bort efter vägen och en och annan faktiskt dyker upp i ens liv igen.
*
Idag tror jag inte att det blir någon trappslipning, har haft fullt upp med fika, minnen och moppe-fix, och klockan börjar bli lite mycket för att underhålla grannarna med oljudet.
Förresten, ingen som råkat snubbla över ett par fotbollsdojjor - 44?
Bara kollar....
(det är inte jag som ska ha dom, men det fattar ni va...?) :-)
Kommentarer
Trackback
