Livet hemmavid...

Jag tycker om responsen jag får genom era kommentarer, så länge någon läser så fortsätter jag att skriva.
Antalet läsare varje dag av det här opretantiösa - stundom fåniga - pladdret överstiger vid det här laget antalet människor som jag vet med mig att jag lämnat ut adressen till och det är en lite skrämmande och samtidigt upplyftande vetskap.
Om jag någonsin kommer mig för att skriva Den Stora Romanen, kommer ni att läsa den då?

Dom flesta barn drömmer någon gång om att vara kändis, stå på en scen inför tusentals människor och "bara äga" eller göra något fantastskt och hamna i tidningar och på tv. Endel vill bli superhjältar och rädda världen och andra vill helt enkelt bara vara snyggast eller bäst.
Det handlar om respons och bekräftelse.
Jag ville måla tavlor och skriva böcker när jag var barn, och jag skulle naturligtvis bara få fantastiska recensioner....
Bokdrömmarna lever kvar och sen några år tillbaka så finns det en annan liten dröm om en snickarverkstad också. Det handlar inte om huruvida jag är duktig nog inom nämnda områden för att lyckas, det är som sagt bara fråga om drömmar, och kanske kommer jag någon gång att ha mitt lilla snickeri eller en egen hyllplats på bibblan - förmodligen inte - men jag fortsätter att drömma.

Och så länge det finns nån som vill läsa min lilla blogg så får jag ju lite av den där bekräftelsen och responsen i lagom stora dagsportioner... ;-)


*


Idag somnade jag i solen och brände mina boobs.
Om jag står naken framför spegeln så är hela kroppen lika mörkrosa som en cykel jag hade runt -87 nån gång, förutom den kritvita "bikinin"....
Det ser för jävligt ut och gör skitont!

Smu Gnut i värmen.....