Livet hemmavid...

Två damer från Jehovas Vittnen var just här och ringde på dörren och var hemskt pratsjuka.
Jag vill inte bli ståendes i dörren och prata och jag vill absolut inte bjuda in dom, men dom lägger inte in så många pauser i sitt monologframförande att man hinner upplysa dom om detta.

Jag förstår att dom bara är måna om min odödliga själ osv, men jag kan nog inte bli omvänd på den fronten... Jag tror på det jag alltid har trott på, och det är ju ingenting jag kastar över bord bara för att jag kommer på att jag vill tro på något annat, jag funkar inte så.

Jag fick ett par tidningar och lovade att läsa dom om dom i sin tur lovade att respektera att jag vill fortsätta på mitt spår. Det kändes som att vi var fullkomligt överens, för dom log så varmt, tackade för sig och vandrade vidare.

Och jag kan inte låta bli att beundra dessa människor en aning, dom gör ju inte sina långa promenader och stör folk i deras hem  för att dom vill jävlas, det ligger ju en omtanke bakom. (hur enerverande det än kan vara)
Dom trotsar ju det här jävla skitvädret för att jag och mitt förtappade inre ska slippa brinna i helvetet i all evig framtid, det är bara det att just nu känns helveteselden som ett ganska behagligt ställe, om Sverige i Januari är enda alternativet.....