Skateing, kommersialism & passion
I en överkommersialiserad tid när man kan tjäna pengar på precis allt så är det skönt att se att det finns människor som styrs av ingenting annat än ett genuint intresse för en sak och lägger ner tid och energi på detta utan annan vinning än glädjen att dela med sig av sin stora passion.
Nu hör jag att jag låter aningen politisk igen, och det kanske jag är, men ni förstår säkert hur jag menar.
Så fort det föds ett nytt intresse bland barn och ungdommar så dröjer det inte länge innan någon kommer på att man kan tjäna pengar på det. När jag var barn så funkade "jumpadojor" till ett ganska brett utbud av aktiviteter, idag ska man ha basketskor om man ska spela basket, fotbollsskor, tennisskor, aerobicskor, friidrottsskor eller löparskor om man ska ägna sig åt någon av nämnda idrotter.
Det som stör mig är att detta hysteriska köpande uppmuntras även bland yngre barn och har man fler än ett så är det kännbart att lägga runt tio procent av sin nettolön på ett tennisracket, (trots att det är "Komposition: Graphite / Kevlar"....)
Idag blev jag lycklig över att några förvuxna tonåringar med gällivarehäng väljer att tillbringa sin Fredagkväll tillsammans med ett gäng femtonåringar och åka skateboard i en sunkig gammal lagerlokal, till en ringa kostnad av 20:- för tre timmar. Kommunen står för kostnaden av lokalen, killarna som jobbar där ser till att det hålls öppet några timmar varje eftermiddag och den symboliska tjugan går till att nån gång då och då betala för en ny plywoodskiva för att laga en sönderkörd ramp.
Ingen av dom inblandade tjänar så mycket som en krona på arrangemanget men jag är ganska säker på att alla berörda känner att dom ändå får valuta för det dom ger.
Nu har jag gett luft åt mina politiska övertygelser en stund,
om jag ska tycka till som vanlig morsa så är min åsikt att det nog inte skulle vara en dum idé att lägga några av intäktskronorna till att köpa en dammsugare till det där stället, för jäklar vad skitigt det var.... :-)
Nu hör jag att jag låter aningen politisk igen, och det kanske jag är, men ni förstår säkert hur jag menar.
Så fort det föds ett nytt intresse bland barn och ungdommar så dröjer det inte länge innan någon kommer på att man kan tjäna pengar på det. När jag var barn så funkade "jumpadojor" till ett ganska brett utbud av aktiviteter, idag ska man ha basketskor om man ska spela basket, fotbollsskor, tennisskor, aerobicskor, friidrottsskor eller löparskor om man ska ägna sig åt någon av nämnda idrotter.
Det som stör mig är att detta hysteriska köpande uppmuntras även bland yngre barn och har man fler än ett så är det kännbart att lägga runt tio procent av sin nettolön på ett tennisracket, (trots att det är "Komposition: Graphite / Kevlar"....)
Idag blev jag lycklig över att några förvuxna tonåringar med gällivarehäng väljer att tillbringa sin Fredagkväll tillsammans med ett gäng femtonåringar och åka skateboard i en sunkig gammal lagerlokal, till en ringa kostnad av 20:- för tre timmar. Kommunen står för kostnaden av lokalen, killarna som jobbar där ser till att det hålls öppet några timmar varje eftermiddag och den symboliska tjugan går till att nån gång då och då betala för en ny plywoodskiva för att laga en sönderkörd ramp.
Ingen av dom inblandade tjänar så mycket som en krona på arrangemanget men jag är ganska säker på att alla berörda känner att dom ändå får valuta för det dom ger.
Nu har jag gett luft åt mina politiska övertygelser en stund,
om jag ska tycka till som vanlig morsa så är min åsikt att det nog inte skulle vara en dum idé att lägga några av intäktskronorna till att köpa en dammsugare till det där stället, för jäklar vad skitigt det var.... :-)
Kommentarer
Trackback
