Livet hemmavid...

Idag hade sonen och kompisarna planerat att åka till grannstaden och skejta i en inomhuspark hela dagen.
Planen var att kompisens pappa skulle skjutsa dit dom och jag skulle hämta dom efter några timmar.
Nu blev det inte så, parken öppnar inte förän 17 och då har H´s pappa redan börjat jobba, så tre tonåringar satt och hängde med både mungipor och sina långa armar och ben ända nere på marknivå. Det här var deras stora sportlovsplan, deras event of the month, och så spricker det i sista stund.
Eftersom det beror på dålig planering av grabbarna så hade jag tänkt låta det vara som det är, men jag kan bara inte, det måste vara nåt fel på mig...
Så,
nu ska jag skjutsa dit dom i min lilla lilla bil, tillbringa några timmar i en stad som jag inte tycker så värst mycket om, skjutsa sonen till sin pappa och sen ta med övriga tonåringar hem igen.

Är jag en bra engagerad mamma som lägger all sin energi på både sina egna och andras barn, eller är jag en värsta sortens curlingmamma som hindrar pojkarna att växa upp till självständiga unga män?????