Livet hemmavid...

Nu är det inte många minuter kvar innan klockan slår över på Julafton 2009 och förväntan och julstämningen ligger tjock som risgrynsgröt i mitt hem. Granen står på sin vanliga plats och doftar som granar ska göra, klapparna är inslagna, skinkan är griljerad och provsmakad och jag är sådär behagligt trött i hela kroppen.
Lilla J har studsat runt hela eftermiddagen och kikat på klapparna under granen och verkligen räknat ner minutrar till morgondagen, och jag minns så väl det där pirret i magen...
Jag undrar om inte själva längtan och förväntan ibland är större än det man faktiskt väntar på...? När man är barn så är ju hela grejen med jul liksom uppbyggd av förväntan, hela tiden har man saker att se fram emot.
Första adventsljuset, julpysseldagar i skolan, lussekatter, snö, andra adventsljuset, luciatåg, mer pysseldagar, tredje ljuset, pepparkaksbak, jullov med sovmornar, julklappshandling, pepparkakshus, fjärde ljuset, julavslutning och så till sist själva julafton... Och när dopparedagen kommer så väntar man på Kalle Anka, julmiddagen, tomten och julklappsöppning...
Att längta efter något är en skön känsla!

Nu säger jag god natt, längtar efter att krypa ner i sängen nu, och så längtar jag efter imorgon....
nästan lika mycket som ungarna! ;)