Livet hemmavid...

Man tappar kontakten med människor efter vägen konstaterade vi igår. Ibland är det ett måste för att man själv ska kunna växa och må bra och ibland är det bara olika vägval som gör att man skiljs åt.
Jag har haft vänner som en gång i tiden betydde väldigt mycket för mig och som jag idag inte ens vet var dom bor eller vad dom heter i efternamn. Jag kan känna nån gång ibland att det är en och annan jag saknar från ett tidigare liv, och som jag skulle vilja leta rätt på igen, men för det mesta finns det nog en bra anledning till att man går åt varsitt håll.
Och det brukar vara bäst att låta det få vara så.

Idag umgås jag med människor för att jag själv har valt att ha dom i mitt liv, vi är inte ihopfösta i en grupp för att vi är lika gamla, har samma intressen eller för att våra familjer umgås.
Jag älskar mina vänner, inte för att vi är speciellt lika eller ha samma bakgrund, utan för att det är människor som får mig att växa och låter mig vara precis den jag är.
Och jag är övertygad om att det är dom jag kommer att omge mig med resen av mitt liv.

Sov gott!
XX