Livet hemmavid...

När jag var barn ville jag bli flygvärdinna eller konstnär.
När jag var lite äldre ville jag bli sjuksköterska som min mamma.
Så jag gick omvårdnadsprogrammet på gymnasiet.
Och så tog jag studenten med magen i vädret och efter några månader föddes barn nummer ett.
Jag undrar om det var det som skruvade om mina planer, för några år och ett par barn senare så utbildade jag mig till möbelsnickare.
Och jag har alltid sagt att det var tur att nummer ett kom när han kom, för jag hade blivit en skitdålig sjuksköterska.
Jag var ju som gjord för att snickra möbler!

Nu har det gått några år igen, och mina arbetsdagar ser inte ut som något jag hittills har drömt om....

I morse stod jag i en korg på ett par truckgafflar ganska många meter upp i luften för att höja balkarna på ett pallställ.
Och jag är höjdrädd....

Ett par timmar senare hade jag suttit i telefon med sådär en 8-10 människor som jag aldrig träffat.
Och jag som har lite telefonskräck....

Innan dagen var slut hade jag återigen haft en diskussion med "lilla-vän-mannen"
Och jag är hemskt konflikträdd!

Jag vet inte..... kan kännas ibland som att jag har fel jobb.... eller?


K har en dejt ikväll och jag hoppas den är helt underbart fantastisk!
Det är jag säker på att den är, och jag vill höra allt om den imorgon,
jag som inte har något eget kärleksliv att tala om måste få leva lite på andras.... :-)


Förkylningstiderna är på ingång nu som det känns.
Stora sonen sitter i soffan och sniffar nezeril och knaprar alvedon, och det känns som att det skulle kunna vara min tur snart. Jag ska göra mitt bästa för att förtränga det, har inte tid att vara sjuk.

Sov så gott alla!
Puss och Kram