Livet hemmavid...

En pappa och hans son är ute och åker bil. De råkar ut för en bilolycka och pappan avlider omedelbart. Sonen överlever men får allvarliga skador och förs till sjukhuset för operation. Han läggs på operationsbordet, kirurgen kommer in, tittar på honom och utbrister; "Jag kan inte operera, det är min son!"

(Hur hänger det ihop? Svaret finner du längst ner på sidan)

Idag har det diskuterats manligt och kvinnligt igen....
"Ni tjejer kacklar så förbannat, är det konstigt att man sållar informationen....?"
"Kalle, du är en riktig skvallerkärring!"
"Visst är det bra med båda könen på en arbetsplats, bara fruntimmer blir ju aldrig bra..."
"...så kan vi grabbar disskutera för oss själva så kan fruarna skvallra om sitt..."
"Det är bra med lite kvinnlig fägring även på en grabbig arbetsplats!"

Jag tror aldrig jag har hört en man uttrycka sig positivt om någon situation över huvud taget där det förekommer fler än två kvinnor i samma sällskap så länge det inte handlar om en utekväll på krogen eller en p-rulle.
Hur kommer det sig att vi i deras ögon skvallrar medan dom disskuterar? Och varför är det mest positiva med kvinnor på en mansdominerad arbetsplats den rent visuella närvaron och inte det hon uträttar?
När jag och mina kompisar träffas så pratar vi massor, vi skvallrar också en hel del, på lite håll kan det säkert även uppfattas som kackel.
Men här vill jag passa på att citera en kvinna, långt klokare än jag;

"I årtusenden har de skriftlärde avreagerat sin fruktan för kvinnan av rädsla att förlora sin falska identitet och nedvärderat kvinnans kunnande och vetande - hela pratkulturen. Inte konstigt att begreppet skvaller har blivit så nedvärderat, så negativt laddat - och fruktat.
I verkligheten vet alla att man får veta mer om den miljö man lever i genom skvaller än genom att läsa den lokala tidningen."
//Suzanne Brögger

Vi pratar mycket när vi träffas, om det mesta faktiskt. Och vi lyssnar på varandra och lär av det som vi får höra.
Vårat prat/skvaller/kackel - kalla det vad ni vill - gör oss till smartare individer och lär oss att se saker på fler än ett sätt.
Vi pratar om sådant vi går och tänker på, och vi funderar och tänker ofta på sådant som vi suttit och pratat om.
Vi disskuterar saker som skrämmer oss, saker som får oss att gråta eller skratta, vi pratar om relationer, barn, föräldrar, kärlekar, vi pratar om komplex och självförtroende, om livsdrömmar och ambitioner och vi pratar om kläder, mat, sport, filmer och en massa annat som inte ska förringas.
Och vi lär av det.
Om inte annat hur olika och komplexa vi är.
Det ska inte nedvärderas!

Det här är bara en av alla mina personligheter, mitt feministiska jag!
Jag har många fler konstaterades härom dagen.... :-)
Jag kommer nog dit också.

Sov så gott alla!
XX


Svar: Kirurgen är hans mamma.