IQ?
På mitt jobb så ska vi snart (vilket år som helst...) byta datasystem, och det har hittills inneburit en massa olika utbildningar för alla anställda, och mer kommer det att bli innan det är dags att gå över till det nya systemet.
Hela förmiddagen har jag suttit på en av mina utbildningar tillsammans med en massa smarta "ung-man-på-väg-uppåt-i-karriären"-människor, nästan direktimporterade från någon teknisk eller ekonomisk universitetsutbildning någonstans i världen.
Jag är varken supersmart eller jättekorkad, men tillsammans med dom här människorna och vid sådana här tillfällen så känner jag mig rätt dum faktiskt. Det krävs endel ansträngning för att hänga med i genomgångarna, och även om jag klarar mig skapligt bra så är det lång ifrån allt jag förstår på en gång.
Men okej, med lite tid och träning så ska jag nog greja det, det är jag övertygad om. Det finns dom som har det mycket jobbigare än jag med det här.
Det som skrämmer mig lite är att det finns inte mycket utrymme kvar i vårt samhälle för medelmåttor eller mindre begåvade människor. Läs en jobbannons får ni se;
"...vi ser gärna att du har akademisk examen, körkort med hela alfabetet på baksidan erfodras, många års erfarenhet av ett tjugotal datasystem är meriterande, du bör vara stresstålig, välkomna snabba förändringar och tycka om att ha många bollar i luften samtidigt.
För att söka jobbet som parkarbetare kontakta;...."
Men alla andra då? Vars inteligens inte är mätbar med högskolepoäng eller akademiska betyg? Världen är full av begåvade människor som bara aldrig får chansen att visa det eftersom allt är så inriktat på vad man klarar av teoretiskt.
Eller dom som har jobbat inom samma industri i 30 år och är hur duktiga som helst på sitt jobb, men så ändras helt plötsligt förutsättningarna och allt det man kan helt plötsligt inte räknas längre för att man inte klarar av att redovisa vad det är man gör i ett datasystem, där alla instruktioner är på ett språk man aldrig läste i skolan, vad händer med dom?
Jaha, nu blev jag politisk igen, och jag som bara ville gnälla lite över en tuff dag på jobbet... :-)
*
Nu ska svida om till något annat än mina röda mysbyxor och ta med mig ungarna till tennishallen en timma.
Jag säger väl på återseende här, för jag hittar nog något mer att gnälla över innan dagen är slut....
Hela förmiddagen har jag suttit på en av mina utbildningar tillsammans med en massa smarta "ung-man-på-väg-uppåt-i-karriären"-människor, nästan direktimporterade från någon teknisk eller ekonomisk universitetsutbildning någonstans i världen.
Jag är varken supersmart eller jättekorkad, men tillsammans med dom här människorna och vid sådana här tillfällen så känner jag mig rätt dum faktiskt. Det krävs endel ansträngning för att hänga med i genomgångarna, och även om jag klarar mig skapligt bra så är det lång ifrån allt jag förstår på en gång.
Men okej, med lite tid och träning så ska jag nog greja det, det är jag övertygad om. Det finns dom som har det mycket jobbigare än jag med det här.
Det som skrämmer mig lite är att det finns inte mycket utrymme kvar i vårt samhälle för medelmåttor eller mindre begåvade människor. Läs en jobbannons får ni se;
"...vi ser gärna att du har akademisk examen, körkort med hela alfabetet på baksidan erfodras, många års erfarenhet av ett tjugotal datasystem är meriterande, du bör vara stresstålig, välkomna snabba förändringar och tycka om att ha många bollar i luften samtidigt.
För att söka jobbet som parkarbetare kontakta;...."
Men alla andra då? Vars inteligens inte är mätbar med högskolepoäng eller akademiska betyg? Världen är full av begåvade människor som bara aldrig får chansen att visa det eftersom allt är så inriktat på vad man klarar av teoretiskt.
Eller dom som har jobbat inom samma industri i 30 år och är hur duktiga som helst på sitt jobb, men så ändras helt plötsligt förutsättningarna och allt det man kan helt plötsligt inte räknas längre för att man inte klarar av att redovisa vad det är man gör i ett datasystem, där alla instruktioner är på ett språk man aldrig läste i skolan, vad händer med dom?
Jaha, nu blev jag politisk igen, och jag som bara ville gnälla lite över en tuff dag på jobbet... :-)
*
Nu ska svida om till något annat än mina röda mysbyxor och ta med mig ungarna till tennishallen en timma.
Jag säger väl på återseende här, för jag hittar nog något mer att gnälla över innan dagen är slut....
Kommentarer
Trackback
