Det går lixom upp och ner....
Idag hade jag en sån där känslokrock igen, vad jobbigt det är...
När man har en massa olika jättestarka känslor på en gång och inte vet vilken man ska ta, jag blir bara matt.... :-S
Jag har varit på en föreläsning om narkotika idag, en helt fantastisk föreläsning av en man som verkligen visste vad han pratade om, och som lyckades göra det med humor och glimt i ögat trots att endel historier var både skrämmande och bisarra.
När jag kom tillbaka till jobbet var jag sådär upplyft som man är efter en bra föreläsning, och redan där krockade det rejält. Med stressen som liksom bara mötte mig i dörren. "Kaos" ropade kollegan innan hon sa hej en gång, så det var bara att hugga i, full kula med en gång.
När det lugnat sig en aning så ringde jag sonen för att gratulera på 15-årsdagen.
Och då bombarderades jag av en massa saknad och nostalgi!
Idag var första morgonen på femton år som jag inte stod i pyamas och sjöng för honom med en hembakad tårta med levande ljus i, och shit vad konstigt det kändes! Jag vet att han inte tycker det är jättelivat att fira födelsedagen i en bil heller även om semestern varit bra.
När vi pratat klart så satt jag där en stund vid mitt skrivbord och saknade, och blev nostalgisk när jag tittade på klockan och tänkte på att det var exakt femton år sedan vi satt på en sängkant, jag och pappan, och drack äppeljuice ur champagneglas och tittade på världens vackraste barn....
Sen ringde telefonen och avbröt nostalgitrippen och då han jag bli irriterad en stund på han som ringde och det sista jag hann med innan jag gick hem för dagen var en hysterisk skrattattack.
Jag har inte fått mycket gjort på jobbet idag men är ändå helt färdig!
Nu har jag shoppat klart lite födelsedagsgrejsimojs och ska strax ringa K och S för att planera kvällens kulinariska intag.
Ha en superskön helg!!!
Kram
När man har en massa olika jättestarka känslor på en gång och inte vet vilken man ska ta, jag blir bara matt.... :-S
Jag har varit på en föreläsning om narkotika idag, en helt fantastisk föreläsning av en man som verkligen visste vad han pratade om, och som lyckades göra det med humor och glimt i ögat trots att endel historier var både skrämmande och bisarra.
När jag kom tillbaka till jobbet var jag sådär upplyft som man är efter en bra föreläsning, och redan där krockade det rejält. Med stressen som liksom bara mötte mig i dörren. "Kaos" ropade kollegan innan hon sa hej en gång, så det var bara att hugga i, full kula med en gång.
När det lugnat sig en aning så ringde jag sonen för att gratulera på 15-årsdagen.
Och då bombarderades jag av en massa saknad och nostalgi!
Idag var första morgonen på femton år som jag inte stod i pyamas och sjöng för honom med en hembakad tårta med levande ljus i, och shit vad konstigt det kändes! Jag vet att han inte tycker det är jättelivat att fira födelsedagen i en bil heller även om semestern varit bra.
När vi pratat klart så satt jag där en stund vid mitt skrivbord och saknade, och blev nostalgisk när jag tittade på klockan och tänkte på att det var exakt femton år sedan vi satt på en sängkant, jag och pappan, och drack äppeljuice ur champagneglas och tittade på världens vackraste barn....
Sen ringde telefonen och avbröt nostalgitrippen och då han jag bli irriterad en stund på han som ringde och det sista jag hann med innan jag gick hem för dagen var en hysterisk skrattattack.
Jag har inte fått mycket gjort på jobbet idag men är ändå helt färdig!
Nu har jag shoppat klart lite födelsedagsgrejsimojs och ska strax ringa K och S för att planera kvällens kulinariska intag.
Ha en superskön helg!!!
Kram
Kommentarer
Trackback
