Livet hemmavid...

Om det är något jag är jätterädd för så är det cancer, rädd att få det själv eller att det ska drabba någon jag känner.
Skitskraj!
Jag är ju rätt fräknig, och det i kombination med cancerskräck kan leda till lite smånojor då och då, typ; Har inte den här pricken blivit större? Ser den inte mörkare ut än igår? eller Shit vad det här födelsemärket kliar...
Bröstcancer är jag också rädd för, och det är ju ingen garanti att man slipper undan för att man har fött och ammat tre barn har jag sorgligt nog fått erfara.
Sen finns det en miljon andra varianter som också kan driva en till hypokondriska tvångstankar, men det är nog dom två nämnda som jag tänker mest på.
Ämnet dödsångest var något som kom upp under ett av helgens djupare samtal, (jädrars vilka livade fester man går på...) och det kan jag väl aldrig påstå att jag haft, men varje gång jag tror att någon av mina fräknar har börjat leva sitt eget liv, eller om jag tycker att jag känner en liten knöl någonstans, så tror jag att jag får en liten föraning om hur det kan kännas.

Så ikväll mina vänner, skänker jag en liten peng till forskningen, och blir för en stund vackert rosa! :-)