Livet hemmavid...

Utvecklingssamtalet med mellan-J och hans lärare idag gick bra! Han är en duktig elev och en bra kompis. För det mesta. Och det räcker för att göra mig stolt och glad. Han svävar fortfarande iväg ibland med både tankar och ord, och kan ofta låta mer uppkäftig än han hade tänkt bara för att han vill vara rolig, men han är medveten om det och han jobbar på att tona ner lite.
Och så har han lovat sin fröken att äta frukt varje dag, får se hur länge det håller.... :-)

Jag har utmanat stora A, för varje dag som jag inte snusar så ska han redovisa 10000 steg på stegräknaren han har lånat från fritidsgården, och baske mig - han grejar det!
Och jag med verkar det som.... :-)

*

Min mormor är sjuk. Jag vet inte exakt på vilket sätt, men hon är 96 år och då fattar man ju att oddsen inte längre är på hennes sida. Hon har varit skarp i tankarna i hela sitt liv men nu har hon börjat prata om att åka till sin mamma och sina syskon, och längtar hon efter dom så är det väl dags för henne att släppa taget och gå och möta dom, det tycker jag nog.
Men bara för att man är gammal och sjuk, och det liksom är dags att lämna in, så betyder inte det att det blir mindre tomt för dom som blir kvar.
Shit, jag har svårt att föreställa mig gården där hon bor, eller livet i största allmänhet, utan henne, jag vill inte ens.

Sov gott alla, och utan mardrömmar och annat hemskt!
P&K