Livet i smått...
Så länge jag sitter på jobbet så har jag lust att göra så mycket när jag kommer hem, och när jag väl har klarat av dagen och släpar mig upp för trappan här hemma, då är jag för trött..
Jobbet får den bättre delen av mig, den pigga och skapligt trevliga människan som fungerar hyfsat,
det som blir över är den här trötta käringen som ungarna får lov att umgås med.
Och det grämer mig.
Om jag kunde sluta jobba, eller åtminstone jobba hälften så mycket, så skulle jag göra det.
Utan tvekan.
Ok, nu har jag gnällt färdigt.
Jag har hängt upp mina röda gardiner i v-rummet och tvättat ett täcke till S, så lite har jag fått gjort.
Och det har varit en bra dag på jobbet, trots mycket att göra.
Imorgon ska jag lämna in ett nytt 5-veckors-lotto, och med det växer förhoppningarna om en framtid på Hawaii och en ålderdom utan likstela och iskalla fötter.
Nu ska jag gåå och prata med en förvirrad tonåring och sen är det god natt!
