Funderingar
På Fredag kommer revisorerna för att kolla så jag skött inventeringen som jag ska, och jag vet inte om jag ska skratta eller kräkas när jag tänker på det....
Tänk om det felar på miljonbelopp? Det skulle kunna hända....
Tänk om jag får sparken? Det tror jag inte skulle hända. Tyvärr....
*
Hela eftermiddagen har mina grabbar härjat och småbråkat och gjort allt för att överrösta varann med glåpord och gapflabb. Och dom är näst intill okontaktbara när dom väl sätter igång, tittar lite oförstående på mig när jag säger till, som om jag pratade ett annat språk.
Jag: J, ta rätt på dina kläder i badrummet! A, låt din syster vara ifred, hon ska sova!
A: Vilka kläder???
Jag: Inte du. J, ta rätt på dina kläder!!
J: Jag har inte gjort nåt...!!??
Jag: Inte du. DU ska ta rätt på dina kläder, det är A som ska sluta bråka!!!!
A: Va? Vad har jag gjort...?
Men nu, nu sitter dom framför tv´n och kollar på en skitdålig komedi, och jag lovar att dom kommer att ha memorerat hela manuset innan dom går och lägger sig. Vad är det som gör att viss information rinner av dom som smör i en het teflonpanna och annan, helt onödig sådan, sätter sig som klister i deras förvirrade hjärnor?
