Livet hemmavid...

Så länge vi är på stranden så njuter jag bara. Visst känns det att det drar och sträcker i skinnet lite men det går att bortförklara med att hela kroppen är täckt av ett lager sand blandat med lotion. Men jag hinner inte mer än hem så är känslan mer att jag har legat på en gigantisk grill dom senaste fem timmarna...
Och jag hör inte till den välsignade skara människor som blir vackert brun.
Jag blir röd och sen efter några veckor är jag ljust beige-rosa igen!
Men innan jag återgått till min vanliga vit-beige-skära kroppsnyans så har jag ganska ont och det kliar över hela ryggen!

Trots det så njuter jag bara, skulle aldrig falla mig in att klaga nu när det verkligen är sommar på riktigt, och jag fortsätter att helt utan respekt för alla larm om hudcancer att sträcka ut mig på första bästa solfläck, och jag gör det inte i första hand för att ändra kroppsfärg, utan mer med känslan av att solen pumpar ut något slags knark som kryper in i porerna på mig och gör att jag kan andas och fungera resten av året.
Och att döma av folkstormningen på stranden idag så är det fler som går omkring och är höga på solsken nu....

I kväll är mina två yngsta utlånade till andra hushåll så jag ska passa på att ta en riktigt lång skogspromenad.