Balsam för själen

Jag har en granne som inte kan sluta prata.
Om jag går ut efter tidningen så går hon strax bakom och pratar,
om jag ska skynda mig till affären en kväll så står hon på pass utanför min dörr för en pratstund,
när jag kommer från jobbet så står hon vid grinden och frågar om jag vill ta en kopp kaffe och prata lite skit
och försöker jag någon enstaka gång lägga mig i en solstol och faktiskt tillbringa lite tid i min trädgård, ja, då kunde jag lika gärna ha en mp3 i örat med inspelat pladder på. Hon har liksom bara ett läge.

Jag tycker faktiskt väldigt mycket om den här människan, hon är genomsnäll och eg så vill jag inte byta ut henne mot nån annan granne i hela världen,
men ibland vill jag vara ifred!

Så idag när jag kom hem från jobbet så klättrade jag upp på taket, och där har jag nu suttit och solat i en timma! 
Helt underbart skönt.
Och så tyst....
Solsken och tystnad, som balsam för själen.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Och Lars Winnerbäck... ;-)

2008-07-04 @ 19:09:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0