Hemma bäst, och ibland inte....
En av mina söners kompisar ringde just på dörren och ville komma in och äta frukost med resten av familjen.
"Kolla vad jag hittade bakom bildäcken på din bil!" säger han och håller fram två små metallbitar med vassa spikar på.
Okej...? Vem vill att jag ska ge mig iväg med bilen idag och få punka??
JÄKLA SKITUNGAR! Sånt här kan ju göra mig riktigt deppig, och just idag behöver jag inte det.
(Fast vad glad jag blir att han hittade dom!)
Det här är en nackdel med att bo som vi gör, mitt i stan med alla konstiga människor som springer runt vårt hus på nätterna.
En annan nackdel är en människa som oombedd går in i lägenheten och "tar hand om allt" när vi är bortresta, för att hon har en extranyckel. Trots att hon vet att jag har bett en annan.
Det finns en tredje nackdel.
Men den här lägenheten är ju som gjort för mig och min familj, jag känner i väggarna att huset vill att vi ska bo här och jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans.
Fast det finns dagar när jag önskar att jag hade ett eget litet hus någonstans, där jag kunde bestämma att vi inte ska ha fyra miljoner pelargoner i plasbyttor överallt och där jag kunde sitta ute på kvällarna och inte höra varken bilar eller annat larm från stan.
Och där jag inte behövde prata med en hyresvärd om allt som behöver göras.
"Kolla vad jag hittade bakom bildäcken på din bil!" säger han och håller fram två små metallbitar med vassa spikar på.
Okej...? Vem vill att jag ska ge mig iväg med bilen idag och få punka??
JÄKLA SKITUNGAR! Sånt här kan ju göra mig riktigt deppig, och just idag behöver jag inte det.
(Fast vad glad jag blir att han hittade dom!)
Det här är en nackdel med att bo som vi gör, mitt i stan med alla konstiga människor som springer runt vårt hus på nätterna.
En annan nackdel är en människa som oombedd går in i lägenheten och "tar hand om allt" när vi är bortresta, för att hon har en extranyckel. Trots att hon vet att jag har bett en annan.
Det finns en tredje nackdel.
Men den här lägenheten är ju som gjort för mig och min familj, jag känner i väggarna att huset vill att vi ska bo här och jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans.
Fast det finns dagar när jag önskar att jag hade ett eget litet hus någonstans, där jag kunde bestämma att vi inte ska ha fyra miljoner pelargoner i plasbyttor överallt och där jag kunde sitta ute på kvällarna och inte höra varken bilar eller annat larm från stan.
Och där jag inte behövde prata med en hyresvärd om allt som behöver göras.
Kommentarer
Trackback
