Words of wisdom

När jag och barnens pappa för en massa evigheter sedan var på semester i USA så bodde vi hos en familj som hade tre barn och väldigt lite fritid. Dom hade en dikt på kylskåpsdörren som jag blev väldigt förälskad i, som handlade om att ta sig tid för sina barn, för rätt vad det är så är dom vuxna och det är för sent för så mycket.
Den gjorde intryck på mig och jag kopierade lappen och satte upp ett ex på min egen kylskåpsdörr när vi kom hem igen, och varje gång jag läste den så fick jag mig en tankeställare och kunde släppa vad jag nu hade för händer för att gå och göra något med barnen en stund istället.
Det funkade inte alltid, för ibland måste man ju faktiskt laga mat eller tvätta eller kanske bara prata bort en stund med en annan vuxen i telefon, och man kan inte alltid ge barnen precis all uppmärksamhet.
Men många gånger så är det helt ok att låta disken vara för att spela lite monopol istället, eller låta sonen gå till skolan med gräsfläckar på byxorna för att man glömde bort att tvätta kvällen innan när man lekte bollen är sprängd i trädgården.


*



My hands were busy through the day
I didn't have much time to play
The little games you asked me to.
I didn't have much time for you.
I'd wash your clothes, I'd sew and cook,
But when you'd bring your picture book
And ask me please to share your fun,
I'd say: "A little later, son."
I'd tuck you in all safe at night
And hear your prayers, turn out the light,
The tiptoe softly to the door...
I wish I'd stayed a minute more.
For time is short, the years rush past.
A little boy grows up so fast.
No longer is he at your side,
His precious secrets to confide.
The picture books are put away,
There are no longer games to play,
No good-night kiss, no prayers to hear....
That all belongs to yesteryear.
My hands, once busy, now are still.
The days are long and hard to fill.
I wish I could go back and do
The little things you asked me to.



Smu Gnut vänner!
XX

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0